Alla har vi varit rädda över något eller för någon någon gång i livet.
Rädsla kan gripa tag i en som ett stort odjur som gör allt för att vi ska kapitulera och rent utav dö (bildligt talat). För att inte ge upp måste man vara det motsatta: Oförskräckt, orädd. Okej, lätt sagt, eller hur!

Rädsla sitter inte i lilltån eller på någon annan fysiskt plats på kroppen. Det sitter i sinnet och är något man tillåter att komma in. Nervös är inte samma sak som att vara rädd. Nervositet är mer som fina fjärilar i magen och rädsla är mer som första gången man tittar på en skräckfilm när man är alldeles för ung.
Så hur ska man skicka ut rädslan från sinnet?

Jag föreslår:
Lista ut vad du är rädd för exakt, skriv ner det!
Är det en befogat rädsla?
Gör det motsatta, gör det du inte vågar göra!
Och kanske det mest enklaste som man ofta glömmer bort...

Sysselsätt dig med något så att huvudet får vila, sov på saken!

MEN!!! Tracka aldrig ner på någon annans rädsla! Den är lika verklig för dom som din är för dig själv! Var istället uppmuntrande så att personen i fråga kan bryta sig ur rädslans grepp.

Det var allt jag hade i tankarna just nu...

PS. Detta är min åsikt, och om nån inte håller med så okej :)